elvines

Jag har min humor på topp. Jag lovar att ni kommer dö av skratt, jag ska ta det från början.
En på msn hette: " nån som vill köpa en förstärkare?" Jag skrev då till denna person:

-Maja Strandbergs telefonummer, hennes lillebror har varit ute efter en förstärkare så de kan mycket väl vilja köpa den.

Han svarade att han tyckte det var dumt att ringa och ville att Maja själv skulle ringa. men jag sa då ett par lugnande ord:

- Jag har berättat det för henne, hon vet att du ska ringa. Ring nu.

Maja lär döda mig då han ringer till henne och de förstår att jag hittat på alltihop! Maja vet inte att han ska ringa och hon har ingen aning om nån försätrkare, hennes lillebror vill inte ens köpa nån. HAHAH. snacka om att jag har humor. Jag är seriöst rolig.
Jag sitter nu här och väntar på kommande samtal från maja för att höra hur det har gått, jag ser framemot det!

När jag väl fasnat för en serie så har jag verkligen fasnat. Jag är helt fast för heroes nu, och det är inte mitt fel. Jag är även rädd, jag är själv hemma och tror att det ska hända likadant nu som det gjorde på dagens avsnitt.
Att jag tror att det ska hända likdant nu kommer från stay alive, och det är inte mitt fel heller att jag sett den filmen.

Man kan säga att det är samma persons fel för båda sakerna, han lär ju lida av nåt. och förtjänar inte mycket.

Okej, nu hade det varit betydligt roligare om jag hade sett på lost. och att rubriken hade varit helt vilse.
fattar ni, lost. vilse.
Japp, jag har humorn på topp.

Helt seriöst, vissa personer lär ju ha nåt slags av fel. Vad är det människor inte förstår om man stannar mitt upp i en gång? Sånna människor lär ju ligga högst upp på svenska folkets irritationslista.

Om du tänker dig en hel hög av människor som går i en korridor och helt plötsligt stannar två personer upp mitt i gången och står still, allt och alla stannar ju till! 
Vad är det som händer då man tror att man kan stanna, dom är ju inte direkt osynliga. Om inte annat får ju resten av folket som helt plötsligt går in i alla spunk.
Jag får iaf spunk, jag har spunk nu.

Hela helgen har alla förutom jag gått runt och varit rolig. Det ena skämtet efter det andra, och alla har skrattat lika mycket gång efter gång. Jag har inte förstått det, det är ju jag som varit den roliga i min familj.
Det gick tillochmed så långt att Isabelle sa:

- Eveline, har du inte förstått det. Alla skrattar ÅT dig inte MED dig. 

Det var där jag fick nog, det var droppen.  Det är inte såhär det brukar vara, alla brukar ligga på golvet och dö av skratt. MED mig.
Så jag tog tillfället i akt då jag och mina föräldrar och syskon och Johan satt i bilen och Isabelle sa att hon måste hämta sin necessär. Johan skulle då dra ett litet skämt och sa:

- Ska det verkligen vara necessary? HÖHÖHÖ

Alla blev tyst och jag såg mitt tillfälle att få tillbaka makten och sa:

- Åh, försökte Johan att vara rolig!

Det var nu, då alla återigen skrattade med mig åt Johan.
Jag är nu tillbaka där jag hör hemma, roligast i familjen.

Ibland känner jag för att gräva ner min pappa, helt bokstavligt talat. Ibland säger han saker som man helt enkelt önskar att man inte hörde.
En tid sedan hörde jag min pappa och en bekant till pappa sitta och prata. Pappa hade precis fått sin nya dator, som han förövrigt tycker om mer än han tycker om mig, han satt där och skröt om alla finesser och de började prata om datamusen och det var nu gott folk, jag önskade att jag inte lyssnade. Pappa sa då nåt i stil med " Ja, det är ju den enda musen man får leka med nu förtiden, HEHE"
Jag ville seriöst döda mig själv en liten stund.
Igår hände en ytterligare händelse, jag satt vid datorn då jag hörde pappa disskutera med mamma.
- När killar svettas i grenen kallas det ju pungsvett, men vad heter det då tjejer svettas?
Liksom, jag menar, vem sitter ens och pratar om sånt?
Jag fick helt enkelt själv gå dit och fråga vad han egentligen sa, men det visade sig då att pappa hade fått ett mejl där det hade stått så. Och svaret var, läppglans.
Så mycket kan jag ju inte säga att jag skrattade.

- försov dig inte imorgon, törnrosa.
Lisa skrev det till mig nu på msn och loggade ut innan jag fick min förklaring. Det är klart att jag förstår innebörden, men vad menar flickan med Törnrosa?  Jag tänkte först om jag på något sätt är en egen kopia av henne. Men jag kom på ganska snabbt att det är jag inte. Långt ljust hår är nåt jag inte har, snarare motsatsen. Fast, långt hår tycker jag faktiskt att jag fått. Men om man jämför med Törnrosa har jag ungefär som snaggat och mitt hår. Alltså, jämförelsen mellan snaggat och mitt hår. Den skillnaden är som Törnrosas och mitt. På tal om snaggat, jag gillar inte snaggat. Killar är snyggare i längre, eller okej. Visst, vissa passar i det. Jag menar inte så, men jag gillar hår. På rätt ställen alltså.
Just det här med "försov dig inte", jag har en tendens att göra det. Försova mig alltså. Helst då jag verkligen måste upp i tid, så att säga när det minst passar sig, försover jag mig. Och dagar jag försover mig är de värsta i mitt liv, jag lovar dig. Jag hatar dom dagarna, eller så hatar dagarna mig. Vi stämmer inte liksom, dagarna och jag alltså. Jag hatar ioförsig allt och alla dom dagarna och då hatar allt och alla mig med. 
Jag tror jag har förstått det här med Törnrosa, hon sov ju i 100 år. Det är nog det, att hon sov. Jag kan också sova.
Jag har även en tendens att inte veta om jag ska upp, om jag kan sova, om jag har försovt mig då jag vaknar på morgonen. I morse tillexempel fick jag panik och trodde att jag försovt mig, jag trodde att jag skulle jobba. Jag vet inte hur jag fick för mig att jag hade börjat för 2 timmar sen även fast jag inte kollat på klockan och att jag inte hade en aning om vad jag skulle ta mig till. Jag frågade då mamma och hon undrade varför jag först och främst var uppe och sen att jag inte ens skulle jobba. Då släppte allt, precis som det känns när man vaknar och allt bara var en dröm, så kändes det. Jag somnade om sen, jag är rätt bra på att somna om också.
Imorgon är jag ledig, det är konstigt att lisa då skriver försov dig inte. Men jag ska klippa mig, kvart i ett. Där är det då ännu en gång konstigt, kvart i ett. Vem kan försova sig om man ska vara nånstans kvart i ett? Jag kan faktiskt.
Jag sparar ut mitt hår, inte så där långt som jag hade under mina yngre år, inte Törnrosa-långt heller. Utan nåt lämpligt. Lars undrade då, varför jag skulle klippa mig om jag ändå ska spara ut. Han verkar inte veta att man måste klippa sig, inte Maja heller. Men gott folk, imorgon ska Maja göra det. Klippa sig.
Jag ska nu ställa min väckarklocka, jag har även en tendens att glömma att göra det om jag precis ska sova. Det är därför jag gör det nu, så att jag inte glömmer det. Jag måste även skriva en lapp om vad och vart jag ska imorgon, jag har även en tendens att inte veta vilken dag eller vad jag ska göra då jag vaknar, jag blir då lätt en förvirrad person och somnar då lätt om. Men det ska jag inte göra imorgon, försova mig alltså. Hej då, då.